"Mer hästar och mindrä avgaser"

Fler underklädesbutiker, måla allt rosa, städa upp bättre och mer gatukonst. 
Det och mycket mer vill Farstaborna. 

Andreas, Iuliia, Bibiana, Nils och Hannah.

Det här gänget och några till har intervjuat och pratat med över 200 personer i Farsta om vad vi som bor här vill, behöver, tycker och tänker.
I går blev jag intervjuad av dem om min syn på Farsta och Hökarängen.
Samtidigt försökte jag få grepp om deras projekt För Farsta som syftar till att skapa större social sammanhållning i Farsta.

Varför då, kan man fråga sig. Behövs det?

De är glada, engagerade och välutbildade och jobbar med det här ideellt vid sidan om sina studier. Sammanlagt deltar tolv studenter från olika högskolor och universitet som läser  ämnen och utbildningar inom ekonomi, statsvetenskap och humaniora.

De har gjort research och pratat med Farstabor, intervjuat nyckelpersoner i området och stått på biblioteket och samlat in idéer och synpunkter.
Men varför just Farsta? Det var min första tanke när jag stötte på Iuliiana på biblioteket.

Iuliia Shevchenko deltar i projektet. Hon läser företagsekonomi på universitetet och stod under några dagar på Farsta bibliotek och samlade in förslag och synpunkter från Farstaborna. 

Fram för gatukonst, hästar och mindre avgaser!

Det inte helt lätt att få ett klart svar på frågan varför projektet finns just i Farsta.

Utgångspunkten verkar vara att Farsta är en förort. Den utgör en strategisk knutpunkt i södra Stockholm och  är utsedd till en regional stadskärna med utvecklingspotential.  Det är goda kommunikationer hit och service och infrastruktur är bra. Fin natur och inga jättelika sociala problem.
- Ändå verkar de flesta ha mest rationella  skäl till att bo här, de verkar inte känna så starkt för Farsta i sig, berättar Nils och stödjer sig på det som folk har berättat i intervjuer och samtal.

Andra saker som de stött på under sin research är att många inte verkar tycka att det händer så mycket i Farsta.
- Men när vi tittade efter såg vi att det händer jättemycket här, säger Bibiana och Iuliia.
Därför har de skapat en kalender på projektets hemsida som visar allt som händer i Farsta.

Mer underklädesbutiker!

Andra säger att det är dålig uppslutning när något organiseras. Att folk inte kommer till aktiviteter och evenemang. Två berättelser som alltså motsäger varandra. Men som ändå hänger ihop. Just känslan av att "det finns inget att göra" har jag själv mött hos människor massor av gånger när jag skrivit om ungdomsfrågor. Men tittar man efter så finns det fritidsgårdar, idrottsföreningar och ideella föreningar som erbjuder aktiviteter. Men folk känner inte till dem. Eller vill inte gå dit för att de inte känner sig hemma där.
Och de som organiserar och erbjuder aktiviteter, sport och idrott kämpar ofta med att få folk att engagera sig. Det här tror jag är en vanlig motsättning och det skulle vara jätteintressant om projektet För Farsta kunde förstå eller belysa den problematiken.

Projektet För Farsta är en förstudie för att hitta metoder och verktyg för att mäta vilken effekt social påverkan har och hur sociala entreprenörer kan använda sig av den. Initiativtagare och mentorer i projektet är Kathleen Asjes och Geer Van Den Boogaard som själva är sociala entreprenörer.

De är verksamma på Hub Stockholm, ett ställe som samlar "worldchangers" och företagare med socialt engagemang. För Farsta är en pilotstudie inom deras projekt White Label Projekt och har sökt stöd från bla Vinnova.

Jag är kluven inför projekt av det här slaget.
Å ena sidan märks det hur engagerade studenterna är. Hur de verkligen vill göra något bra för Farsta. Något som helt motsvarar behov och önskemål hos dem som bor här. Det måste också vara otroligt roligt och lärorikt att få delta i ett sånt här projekt där man får använda sig av sin utbildning och samarbeta med andra för att hitta  lösningar och positiva svar på frågor och behov i samhället.
Sånt borde alla få göra under sina studieår.

Bibiana och Iuliiana.

Å andra sidan är det något som skaver i synen på förorten som kommer fram i projektbeskrivningen, att "stärka den sociala sammanhållningen i stadsdelar som har låg social interaktion." Har projektledarna kollat upp redan innan att den sociala interaktionen är låg i Farsta, eller utgår de från att den är det bara för att Farsta är en förort?
Att den sociala sammanhållningen inte är på topp i delar av Farsta stämmer säkert, vilket projektets research också verkar bekräfta, men hur bra är den på Södermalm? Och är det någon som inte bor där som känner att den måste förbättra Södermalmsandan?

Samtidigt kan man inte odla någon slags protektionism kring de lokala problemen. Självklart har människor utifrån något att bidra med och allt engagemang kan och måste inte vara lokalt.
Det intressantaste med projektet För Farsta tycker jag är att deltagarna mäter den tid som de lägger ner för att sedan kunna studera hur mycket engagemang och tid som krävs för att åstadkomma förändring. Det kan bli intressanta siffror på tid och engagemang som en faktor i företags investeringar.

Men för att återgå till projektets andra mål, nämligen att öka den sociala interaktionen och sammanhållningen. Projektet För Farsta utgår från tre aspekter för att definiera social sammanhållning;

- en känsla av tillhörighet

- nätverk

- deltagande 

Här i Hökarängen upplever jag just de här tre faktorerna. Jag känner mig hemma här och gillar att bo just i Hökis. Det finns föreningar i Hökarängen, allt från föräldraföreningar och bostadsrättsföreningar till idrottsföreningar och konstnärsnätverk. Och det känns lätt att delta. För min del har Hökarängen utvecklats allt mer till att bli just det som jag drömde om när jag flyttade hit; ett litet lokalt samhälle där jag känner människor, har relationer och deltar i det som händer i området utifrån det som intresserar och berör mig. 

Nu ska stuenterna i  För Farsta analysera alla idéer och förslag som de fått in och omsätta dem i något konkret. Om  mer Hökarängskänsla kan sprida sig runt om i Farsta vore det inte fel.

- Det ska vara ett event eller något fysiskt synligt som motsvarar de behov som folk har uttryckt när vi samlat in deras idéer, säger Bibiana.

Om en dryg månad får vi se vad de kommit fram till.
Man kan följa projektet via hemsidan forfarsta.se
eller på facebook https://www.facebook.com/forfarsta

Kom i håg var ni läste det först!

Tidningen Mitt i Söderort konstaterar att på bara två år har förut så sunkiga Hökarängen börjat bli trendigt. Precis som jag skrev i mitt förra inlägg.

Sen sist har jag varit hos Remake som Stadsmissionen startat i Hökarängens centrum. Dit kommer långtidsarbetslösa för att arbetsträna genom att tillverka nya, snygga och vackra saker av gammalt avlagt. Dessutom pågår det sociala aktiviteter där som syjunta och barnsångstund.



























När jag var där i slutet av februari var det nyöppnat och projektledaren Maria Lagerman visade upp den nyss färdigställda verkstaden, kaféet och butiken. 
Just som vi stod och pratade kom en kvinna in.
- Jag bara måste få komma in och titta hur ni har det, sa hon. Jag jobbade här som socialsekreterare för länge sen, när Socialbyrån låg i den här lokalen.
 Hon fortsatte:
- Jag hade Cornelis som praktikant hos mig.
- Är det sant, utbrast Maria Lagerman. Är det du som satt i Cornelisrummet? Där sitter jag nu!

Det visade sig att i lokalerna där Remake nu håller till och Hållbara Hökarängen förut satt, finns det ett rum som heter Cornelisrummet.
Det är uppkallat efter skalden, poeten och vissångaren Cornelis Vreeswijk som praktiserade där under sin utbildning till socionom.

- Jag var hans mentor. Hans första fru bodde här i Hökarängen. Väldigt roligt att se vad ni gör här, sa kvinnan innan hon sa hej då och lämnade sin gamla arbetsplats Socialbyrån som nu blivit något helt annat.
 Helt enligt andan  bakom konceptet Remake.

Verkstaden

Butiken

Surdegen har nått Hökis

Mysiga 50-talshus, konstnärer i små ateljéer, ett centrum med nostalgiska neonskyltar och folk med kreativa ambitioner som bor här, waldorfskola och secondhandbutiker. Allt detta gör att Hökarängen helt klart har  potential, eller löper risk (beroende på hur man ser det) att gentrifieras och bli ett nytt Södermalm någon gång i framtiden. 
Men har jag alltid sagt, det lär dröja. Det finns nämligen inget surdegsbröd här. Varken på kaféerna, i konditoriet eller matbutikerna.
Men.... det var då det!

Nu finns det!

För två veckor sedan öppnade bageriet Lydecker & Boussard i centrum. De säljer jättegott bröd, mackor, kakor och  bullar. 
Och allt, precis allt är bakat med surdeg. Det är kanske inte stället att köpa sitt dagliga bröd på eftersom priserna är gentrifierade. Men jag kommer helt klart köpa mitt helgbröd och bullarna till kaffet här.

 - Jag bakade mitt första surdegsbröd i juli förra året och insåg att det är min grej. Och när jag fastnar för nåt, så går jag in för det fullständigt. Och titta nu ett halvår senare har jag mitt eget bageri,  säger Marie Lydecker som startat bageriet tillsammans med Per Boussard även han hängiven bakare.
 
Ingen av dem är utbildade bagare utan de är självlärda. Bredvid Marie står Issra som gör alla sötsakerna i butiken. 

Att bageriet hamnade just i Hökarängen beror på Hållbara Hökarängen, som ställde upp med investeringar och var allmänt stöttande.

 

   - Det finns inte en gnutta jäst någonstans, till och med bullarna är bakade på surdeg, försäkrar Marie. 

 Oavsett om surdegsbageriet är ett första steg i gentrifieringen av Hökarängen eller inte, så är gott bröd helt klart välkommet. 
Mannen i mitt liv som kommer från Tyskland menade till och med att tillgången på bra bröd inom gångavstånd är avgörande för hur länge man kan bo i ett område. 

Bageriet bloggar på http://lydeckerboussard.se/
och finns på facebook: http://www.facebook.com/LydeckerBoussard?ref=ts&fref=ts
 
 

Fest så byxorna ryker

På väg till t-banan på morgonen går jag förbi den här synen. Några har visst haft fest så byxorna rök.

I Hökarängen hör man ständigt de hesa, försupna rösterna från ett stort antal tufsiga invånare som sitter på torg och bänkar lite var stans i området.

Mitt bland alla alternativa, konstärliga och medvetna människor som bor här finns även dessa gamla a-lagare.
De är i 50-årsåldern, de flesta och verkar ha ganska trevligt i sina gäng. Jag har aldrig känt mig otrygg på grund av dem. Efter snart ett år i Hökarängen, har jag vant mig.
De känns nästan som ett kännetecken för stadsdelen, som 50-talshusen. De snackar genuin stockholmska med tryck i näsan och verkar komma ur en svunnen tid, ett annat Stockholm då man hette Steffe och Jonne, drack öl och lyssnade på rock´n roll.
En tid då allt var möjligt och ingenting riktigt farligt.

Varför så många samlas just här, skulle jag gärna vilja veta.

God mat finns i förorten

Kan bara säga att det är lätt att äta gott och shoppa loss i den här förorten.  Helt klart guld att ha ett helt eget centrum tio minuters promenad hemifrån. I Farsta C finns allt man behöver och massor med god mat! Det finns sushi, kinesiskt, hamburgarkedjor, diverse kaféer, pizza.
Kafé Voltaire rekomenderas särskilt. Rejäl mat med lantlig känsla och grymma kakor och bullar.

Lunch på Kafé Voltaire i Farsta C. Lammfärsspett med mandelris, syrlig sås och sallad. 

I Hökarängen finns ju också Cevicherian som är världsberömd i hela Sverige snart. Har inte varit där själv än (undrar om man får äta ceviche när man är gravid?), men Plura var där för ett tag sedan. Han smackade och svor över hur gott det var:
http://www.tv3play.se/play/278556/?autostart=true

En liten vacker skräpskog

Det ligger en liten vacker skog mitt i Hökarängen och man kan bara vandra rakt ut i det gröna, lämna de säkra allfartsvägarna och känna sig vild och naturlig. I helgen tog vi oss ut och det finns ingen risk att man går vilse.
Man hinner nämligen inte långt förrän spår efter mänskliga gärningar dyker upp.

Promenadvägarna är aldrig långt bort, inte heller hus och bostadsområden och hela skogen kryllar av kojor i olika stadier av uppbyggnad och förfall. Tyvärr också mängder med skräp.

Å ena sidan härligt att ungarna leker i skogen, bygger kojor och slåss med pinnar. Å andra sidan urtrist, dåligt och dirket skadligt för djur och natur med all denna plast som dräller överallt.

Vad jag inte förstår är hundägarna som plockar upp efter hunden men låter påsen ligga kvar, ofta lite undangömd under en sten. Det finns ju inga krav på att plocka upp efter sin hund ute i skogen. Och det är ju helt värdelöst att göra det och låta påsen ligga kvar.

Undrar vem som känner sig ansvarig för att det städas upp i denna lilla fina skog?
Det visar sig vara stadsdelsförvaltningen. Parkingenjör Jan Ekman förklarar att området städas typ en gång om året med hjälp av skolbarn på skräpdagarna om våren. Men nu är det ju långt tills det blir vår igen.....

Men det fanns inte bara sopor att störa sig på i skogen. Massor av blåbär finns det fortfarande och en hel del svamp.

Som sagt, massor av blåbär! Höstigt kyliga och syrliga. Och så en och annan snygg fuling.

 Men skräpet, skräpet. Parkingenjören bad om ett mejl med en karta över soporna, och det fick han. För som han sa: "Vi har ju en entreprenör som kan åka ut och titta på det. " Får se om det händer nåt också.

Lägg till bildtext

Till och med kantareller hittade vi. Årets sista gula, kanske. Snart väntar trattkantarellerna. 

Så här vackra blommor, Astrar?, fanns det på Martinskolans skolgård. Vår skogsvandring slutade där på lekplatsen.

Låtsasbajs, kakor och konst

För ett tag sedan gick jag förbi det nyöppnade stället Lokalrätten på Tobaksvägen 6 i Hökarängen. Ligger precis  bredvid Ica.

Ett ambitiöst café med fantastiskt goda kakor, mat och konst. Inte bara på väggarna utan även skulpturer, installationer,  kurser och vernissage står på deras program.

I den ljusa lokalen står en inbjudande röd sammetssoffa och diverse möbler med 50-talsprägel. Bakom disken står Mariana och Jakob som startat och driver det hela. De verkar väldigt hängivna sin idé med ett café med lokala odlingar som mötesplats för folk, konst och aktiviteter.

Och i kväll 17 - 20 är det faktiskt vernissage för O S K A R  K O R S Á R, 7 -23 september.

Låtsasbajset då? 

Det enda som fattades när jag var där, var lite leksaker för mindre barn som ju inte brukar vilja sitta stilla i soffan och sippa latte hur länge som helst. I brist på sådana tog Jakob fram några bajskorvar av papier-maché som han hade hittat i rabatten utanför.

- Först hade vi en ganska ilsken skylt om att inte hundägarna skulle rasta sina hundar i rabatten, efersom vi odlar kryddor och örter där, berättar han. 

Och en dag låg papier-machékorvarna där. Någon bortkörd matte eller husse som ville markera lite, kanske.

- Jag tyckte det var ganska roligt, säger Jakob.

 Pumpapaj med egenodlad sallad.

Det här händer den närmaste tiden. 

Mäktig chokladkaka med glass och ätbar blomma. Den mörka chokladsmaken har en fruktig underton som kommer från citron.

 De egna odlingarna bakom huset. Mangold, potatis, kål och morötter. Dessutom har caféet en kolonilott. Så mycket av maten lagas av egenodlade grönsaker. Mer närodlat kan det knappast bli.

Fler som skrivit om Lokalrätten:
http://www.metro.se/stockholm/nu-ska-konsten-blomstra-i-hokarangen/EVHlht%21ziTR1jHSUkRA2/

http://www.stockholmshem.se/Boende/Vara-omraden/Soderort/Hokarangen/Omradesnyheter/Nyheter-Hokarangen/Ett-kulturhus-i-miniatyr/