Konst, tvätt och troll i Hökarängen

 I helgen var E och jag ute på promenad och hittade massor av konst och konstverk runt om i Hökarängen. Vi tittade in till Konsthall C som ligger i en gammal tvättstuga.
En trevlig tjej berättade om utställningen: "En ömsesidig sak - berättelser om internationell solidaritet och politisk handling" om Israel och Palestinakonflikten och vänsterns förhållande till solidaritsbegreppet.
Gratis inträde. 


Sedan gick vi ut till lekparken, förbi en väldigt snygg skulptur som osar 50-tal.


Men det bästa av allt hände när vi gick hem och skulle gena mellan några hus. Där mötte vi självaste trollmor och alla de elva små trollen!  

Konsthall C grundades 2004 av konstnären Per Hasselberg och Stadsdelsrådet och ligger i centraltvättstugan på Cigarrvägen 14 i Hökarängen. Huset stod färdigt 1949 och ritades av arkitekten David Helldén.  Det är Stockholmshem som äger lokalerna och som upplåter dem gratis åt konsthallen. Jag blir glad av sådant!

Ett väldigt demokratiskt sätt att ställa ut, sa tjejen i konsthall C och menade Centrifug. Där får den som vill ha en utställning under tre veckor. 

Det var mycket rörliga bilder men jag hann inte fördjupa mig i utställningen. E sprang omkring och ville helst se huvudverket; en 1,5 timmar lång film. Men jag hade en känsla av att det skulle bli trevligare att gå till parken....

På väg ut gick vi förbi och tittade på den del av tvättstugan som  är en utställning med gamla maskiner. Det är öppet för den som vill gå in och titta. I samma lokaler finns moderna maskiner där hyresgästerna tvättar i dag. 

I Hökarängsbladet läser jag att ännu i mitten av 1940-talet tvättade nio av tio husmödrar sin tvätt för hand. Som ett led i den tidens bostadspolitik med sociala förtecken byggdes stora centraltvättstugor. Tanken var att husmödrarna skulle lämna in sin tvätt där och att personal skulle ta hand om den. 

Den tidens maskiner var utvecklade för industriellt bruk och därför var tanken att folk skulle tvätta i stora gemensamma anläggningar byggda för de stora maskinerna, berättar Hökarängsbladet vidare. 

Här är det snygga konstverket som saknar uppgift om upphovsman/kvinna. Men det ser ju väldigt 50-tal ut. 

Och det inbjuder förstås till lek med sina håligheter. 

Och här sitter alltså självaste trollmor med alla trollbarnen som hon bundit fast uti svansen. 

O aj aj aj aj buff

Äntligen hemma!

Så där ja! Nu är vi på plats i Hökarängen. Två veckor har vi bott här nu och äntligen funkar internetet, de viktigaste kartongerna är uppackade och det känns.... tja, faktiskt HELT UNDERBART!
Ingen av oss hade nog trott att det skulle gå så lätt och snabbt att känna sig hemma, men det gjorde vi på en gång.
Och för mig är den främsta känslan; lättnad. 

Först nu förstår jag hur otroligt stressande det varit att bo trångt, åka långt och alltid, alltid, alltid ha ett berg att ta sig uppför för att komma hem. 

Här i Hökarängen finns inga branta backar, allt är nära och lägenheten är stor, ljus och rymlig. Och så finns allt man behöver, ett par minuters promenad bort. Det är vi inte vana vid!

 Matdax dominerar torget i centrum och erbjuder öppettiderna 7-22, alla dagar. Här finns massor av internationell mat och man kan göra riktiga klipp. Tyvärr är det ekologiska utbudet lika minimalt som allt annat är billigt och mycket. Inte ens bananerna är eko. 

 Men som sagt den som vill göra klipp har kommit till rätt ställe. Ris för tio spänn!

Gefundenes fressen!

Den bästa affären är Järnhandeln. Den har allt man behöver. Dukklämmor, tejp, skruv och plugg, tvättställ, doftkulor, ljusstakar, mjölkpaketförslutare, nyckelringar, dammsugare, knoppar till lådor och garderober, golvmoppar, kryddburkar, verktyg. Med mera, med mera. Och väldigt hjälpsam personal.

Och så finns det konst i Hökarängen lite varstans.

Konung Blå?

Och väldigt många loppisar. Den här håller till ute på en stenmur på torget. Skor, smycken, böcker och dvd-skivor står uppdukade ibland. Trevligt.