Hökis ligger SÅ rätt i tiden!

Enligt senaste DN Söndag kommer en av årets kommande trender vara mindre shopping. Återvinning, byten och shoppingdetox ligger i tiden. Och i Hökarängen är det särdeles enkelt att vara med sin tid.
Det finns mycket second-handbutiker i här. Och då menar jag second hand, inte vintage. Utan hederlig gammaldags second hand. Massor av luggslitna saker och några fynd för den som har tid att leta och smak nog att känna igen dem.
Det allra bästa är dock att det är så lätt att själv bli av med grejer, tycker jag som den i-landsmänniska jag är.

De senaste veckorna när vi packat upp flyttkartonger så inser man gång på gång att man äger alldeles för mycket saker. Böcker bland annat. Dessa läggs då normalt åt sidan i stora papperspåsar och står sedan i vägen och väntar på att tas med till Myrorna. Myrorna ligger alltid någon annanstans. Inte på vägen, utan en extra omväg bort.

Påsarna brukar stå i vägen tillsammans med ännu fler påsar, som tillkommer allt eftersom. Nu med kläder, leksaker och porslin. Strategiskt placerade vid ytterdörren väntar de på att ge full poäng för världs- och miljösamvetet. De ska bara bäras bort och forslas iväg till de där Myrorna.
Men dagarna går och påsarna och man själv väntar på att det rätta ögonblicket ska infinna sig. Ett projekt är i vardande.


Så icke i Hökis. Här tar man påsarna under barnvagnen. På väg till dagis slinker man in på exempelvis Emmas hundcafé på Pepparvägen 15 och lämnar in böckerna. Samtidigt kan man köpa julpynt. Just nu till halva priset.

 Julbockar och17 julgranskulor. 23 spänn. 

 Sedan går man vidare, förbi klädinsamlingen som går till Läkarmissionen och droppar klädpåsarna där.

Färdigt, klart, borta, rensat. Inga påsar vid dörren mer!

Det är en vinn-vinn-situation för alla inblandade. Emmas hundkafé får in prylar att sälja och Läkarmissionen få kläder att skänka. Och jag blir av med överflödiga saker. Och allt är möjligt att fixa inom fem minuters promenad från hemmet. Inga projekt här inte!

Emmas hundcafé drivs av Farsta stadsdelsförvaltning och är ett ställe där psykiskt funktionshindrade arbetstränar. Det säljs allt från böcker, husgeråd och kläder till lampor, spel och leksaker. I en del av lokalen kan man fika.  Hundar är också välkomna. Det är vinn-vinn-vinn-återvinn!

Förutom Emmas finns ett annat ställe precis vid torget och enligt Hökarängsbladet finns det också ett bytesrum någonstans på Hauptvägen, där man helt enkelt ställer in saker och tar något annat med sig. SÅ TIDSENLIGT!

Konst, tvätt och troll i Hökarängen

 I helgen var E och jag ute på promenad och hittade massor av konst och konstverk runt om i Hökarängen. Vi tittade in till Konsthall C som ligger i en gammal tvättstuga.
En trevlig tjej berättade om utställningen: "En ömsesidig sak - berättelser om internationell solidaritet och politisk handling" om Israel och Palestinakonflikten och vänsterns förhållande till solidaritsbegreppet.
Gratis inträde. 


Sedan gick vi ut till lekparken, förbi en väldigt snygg skulptur som osar 50-tal.


Men det bästa av allt hände när vi gick hem och skulle gena mellan några hus. Där mötte vi självaste trollmor och alla de elva små trollen!  

Konsthall C grundades 2004 av konstnären Per Hasselberg och Stadsdelsrådet och ligger i centraltvättstugan på Cigarrvägen 14 i Hökarängen. Huset stod färdigt 1949 och ritades av arkitekten David Helldén.  Det är Stockholmshem som äger lokalerna och som upplåter dem gratis åt konsthallen. Jag blir glad av sådant!

Ett väldigt demokratiskt sätt att ställa ut, sa tjejen i konsthall C och menade Centrifug. Där får den som vill ha en utställning under tre veckor. 

Det var mycket rörliga bilder men jag hann inte fördjupa mig i utställningen. E sprang omkring och ville helst se huvudverket; en 1,5 timmar lång film. Men jag hade en känsla av att det skulle bli trevligare att gå till parken....

På väg ut gick vi förbi och tittade på den del av tvättstugan som  är en utställning med gamla maskiner. Det är öppet för den som vill gå in och titta. I samma lokaler finns moderna maskiner där hyresgästerna tvättar i dag. 

I Hökarängsbladet läser jag att ännu i mitten av 1940-talet tvättade nio av tio husmödrar sin tvätt för hand. Som ett led i den tidens bostadspolitik med sociala förtecken byggdes stora centraltvättstugor. Tanken var att husmödrarna skulle lämna in sin tvätt där och att personal skulle ta hand om den. 

Den tidens maskiner var utvecklade för industriellt bruk och därför var tanken att folk skulle tvätta i stora gemensamma anläggningar byggda för de stora maskinerna, berättar Hökarängsbladet vidare. 

Här är det snygga konstverket som saknar uppgift om upphovsman/kvinna. Men det ser ju väldigt 50-tal ut. 

Och det inbjuder förstås till lek med sina håligheter. 

Och här sitter alltså självaste trollmor med alla trollbarnen som hon bundit fast uti svansen. 

O aj aj aj aj buff

Äntligen hemma!

Så där ja! Nu är vi på plats i Hökarängen. Två veckor har vi bott här nu och äntligen funkar internetet, de viktigaste kartongerna är uppackade och det känns.... tja, faktiskt HELT UNDERBART!
Ingen av oss hade nog trott att det skulle gå så lätt och snabbt att känna sig hemma, men det gjorde vi på en gång.
Och för mig är den främsta känslan; lättnad. 

Först nu förstår jag hur otroligt stressande det varit att bo trångt, åka långt och alltid, alltid, alltid ha ett berg att ta sig uppför för att komma hem. 

Här i Hökarängen finns inga branta backar, allt är nära och lägenheten är stor, ljus och rymlig. Och så finns allt man behöver, ett par minuters promenad bort. Det är vi inte vana vid!

 Matdax dominerar torget i centrum och erbjuder öppettiderna 7-22, alla dagar. Här finns massor av internationell mat och man kan göra riktiga klipp. Tyvärr är det ekologiska utbudet lika minimalt som allt annat är billigt och mycket. Inte ens bananerna är eko. 

 Men som sagt den som vill göra klipp har kommit till rätt ställe. Ris för tio spänn!

Gefundenes fressen!

Den bästa affären är Järnhandeln. Den har allt man behöver. Dukklämmor, tejp, skruv och plugg, tvättställ, doftkulor, ljusstakar, mjölkpaketförslutare, nyckelringar, dammsugare, knoppar till lådor och garderober, golvmoppar, kryddburkar, verktyg. Med mera, med mera. Och väldigt hjälpsam personal.

Och så finns det konst i Hökarängen lite varstans.

Konung Blå?

Och väldigt många loppisar. Den här håller till ute på en stenmur på torget. Skor, smycken, böcker och dvd-skivor står uppdukade ibland. Trevligt.

Vemodigt värre

Nu är det bara drygt två veckor kvar tills vi flyttar och ett visst vemod gör sig gällande bland alla fallande gula höstlöv.
Ibland får jag en intensiv närvarokänsla av att detta nu snart bara är minnen, till exempel när jag står gömd bakom gardinen i sovrummet (kurragömma med E) och tittar ut genom fönstret på lönnarna utanför.
I nästan sju år har vi levt i kronhöjd med dessa vackra träd och följt årstiderna via deras lövverk. Från skiraste ljusgrönt till guld. Och vi har verkligen älskat det!
En sak kommer vi inte kunna säga efter att vi flyttat: "vi förstod aldrig hur fint vi hade det". Det har vi förstått hela tiden men en dag var Ekhagens skönhet inte längre värt besväret.

Älsklingslönnen utanför köksfönstret är som en kär gammal vän.

Kvällsstund har guld i mund.

Vidderna och ängarna runt Ekhagen och Lappkärrsberget där det brukar gå luddoxar om somrarna och beta. Längre bort i Stora Skuggan går kungens får. Jag gillar kontrasten gammalt kulturlandskap, Lappis tegel och betong och de stora elledningarna som skär genom idyllen. 

Den som vill bli knådad, åk till Hökis

Det råder ingen brist på massagemöjligheter i Hökarängen. I centrum ligger inte mindre än tre massagestudios, varav två är thailändska. Den ena har en väldigt charmig entre kantad av solrosor. NÄr vi väl installerat oss ska jag prova alla ställena.

Nisse i Hökarängen

Nisse i Hökarängen har väl de flesta hört talas om men jag hade ingen riktig koll på vem han är. Nu vet jag! 

http://svtplay.se/v/1393194/nisse_i_hokarangen

En våt dröm för 50-talfans

Fina hus och sura gubbar i Hökis

Så här idylliskt ser det ut i Hökarängen. Men det rosa skimret fick sig en törn i morse. 


När vi kom med t-banan till Hökarängen Centrum och skulle ta hissen ner från plattformen ropar en rullatorförsedd gammal gubbe att vi ska vänta. Han vill åka med.
 Men hissdörren är redan på väg att stängas, det skulle bli väldigt trångt och A sover i vagnen och skulle definitivt vakna om rullator plus gubbe skulle tränga in sig. Jag låter alltså hissen åka. Varpå gubben skriker högt och slår i hissdörren så det tjongar om det. 
Stackars E blev så rädd. Hon tittade sig flera gånger över axeln när vi gick mot dagis och upprepade:
- Det var en otrevlig man. 

Om en månad flyttar vi från Ekhagen till Hökarängen. För att få plats med våra kläder, oss själva och våra barn och för att få nära till dagis, skola, affären, T-banan och allt annat som är viktigt.

Just nu är drömmen om Hökarängen rosafärgad och utspelar sig i vår nya lägenhet, där det aldrig blir stökigt, där barnen leker medan eftermiddagssolen lyser in snett genom de blänkande rena fönstren, där alla människor är trevliga och schyssta och grannarna mysiga och snälla. I drömmhökis är det nära till allt och 50-talets charm inpregnerar oss så att vi blir rosiga om kinderna, lugna och harmoniska och bara NJUTER av vardagen, hela tiden. 

Men innan detta blir verklighet återstår en månad då barnen och jag fortsätter att åka t-bana över hela stan för att komma till dagis. Lillkillen och jag är på väg till och från dagis sammanlagt fem timmar om dagen.

Man blir trött för mindre.