Fest så byxorna ryker

På väg till t-banan på morgonen går jag förbi den här synen. Några har visst haft fest så byxorna rök.

I Hökarängen hör man ständigt de hesa, försupna rösterna från ett stort antal tufsiga invånare som sitter på torg och bänkar lite var stans i området.

Mitt bland alla alternativa, konstärliga och medvetna människor som bor här finns även dessa gamla a-lagare.
De är i 50-årsåldern, de flesta och verkar ha ganska trevligt i sina gäng. Jag har aldrig känt mig otrygg på grund av dem. Efter snart ett år i Hökarängen, har jag vant mig.
De känns nästan som ett kännetecken för stadsdelen, som 50-talshusen. De snackar genuin stockholmska med tryck i näsan och verkar komma ur en svunnen tid, ett annat Stockholm då man hette Steffe och Jonne, drack öl och lyssnade på rock´n roll.
En tid då allt var möjligt och ingenting riktigt farligt.

Varför så många samlas just här, skulle jag gärna vilja veta.

God mat finns i förorten

Kan bara säga att det är lätt att äta gott och shoppa loss i den här förorten.  Helt klart guld att ha ett helt eget centrum tio minuters promenad hemifrån. I Farsta C finns allt man behöver och massor med god mat! Det finns sushi, kinesiskt, hamburgarkedjor, diverse kaféer, pizza.
Kafé Voltaire rekomenderas särskilt. Rejäl mat med lantlig känsla och grymma kakor och bullar.

Lunch på Kafé Voltaire i Farsta C. Lammfärsspett med mandelris, syrlig sås och sallad. 

I Hökarängen finns ju också Cevicherian som är världsberömd i hela Sverige snart. Har inte varit där själv än (undrar om man får äta ceviche när man är gravid?), men Plura var där för ett tag sedan. Han smackade och svor över hur gott det var:
http://www.tv3play.se/play/278556/?autostart=true

En liten vacker skräpskog

Det ligger en liten vacker skog mitt i Hökarängen och man kan bara vandra rakt ut i det gröna, lämna de säkra allfartsvägarna och känna sig vild och naturlig. I helgen tog vi oss ut och det finns ingen risk att man går vilse.
Man hinner nämligen inte långt förrän spår efter mänskliga gärningar dyker upp.

Promenadvägarna är aldrig långt bort, inte heller hus och bostadsområden och hela skogen kryllar av kojor i olika stadier av uppbyggnad och förfall. Tyvärr också mängder med skräp.

Å ena sidan härligt att ungarna leker i skogen, bygger kojor och slåss med pinnar. Å andra sidan urtrist, dåligt och dirket skadligt för djur och natur med all denna plast som dräller överallt.

Vad jag inte förstår är hundägarna som plockar upp efter hunden men låter påsen ligga kvar, ofta lite undangömd under en sten. Det finns ju inga krav på att plocka upp efter sin hund ute i skogen. Och det är ju helt värdelöst att göra det och låta påsen ligga kvar.

Undrar vem som känner sig ansvarig för att det städas upp i denna lilla fina skog?
Det visar sig vara stadsdelsförvaltningen. Parkingenjör Jan Ekman förklarar att området städas typ en gång om året med hjälp av skolbarn på skräpdagarna om våren. Men nu är det ju långt tills det blir vår igen.....

Men det fanns inte bara sopor att störa sig på i skogen. Massor av blåbär finns det fortfarande och en hel del svamp.

Som sagt, massor av blåbär! Höstigt kyliga och syrliga. Och så en och annan snygg fuling.

 Men skräpet, skräpet. Parkingenjören bad om ett mejl med en karta över soporna, och det fick han. För som han sa: "Vi har ju en entreprenör som kan åka ut och titta på det. " Får se om det händer nåt också.

Lägg till bildtext

Till och med kantareller hittade vi. Årets sista gula, kanske. Snart väntar trattkantarellerna. 

Så här vackra blommor, Astrar?, fanns det på Martinskolans skolgård. Vår skogsvandring slutade där på lekplatsen.

Låtsasbajs, kakor och konst

För ett tag sedan gick jag förbi det nyöppnade stället Lokalrätten på Tobaksvägen 6 i Hökarängen. Ligger precis  bredvid Ica.

Ett ambitiöst café med fantastiskt goda kakor, mat och konst. Inte bara på väggarna utan även skulpturer, installationer,  kurser och vernissage står på deras program.

I den ljusa lokalen står en inbjudande röd sammetssoffa och diverse möbler med 50-talsprägel. Bakom disken står Mariana och Jakob som startat och driver det hela. De verkar väldigt hängivna sin idé med ett café med lokala odlingar som mötesplats för folk, konst och aktiviteter.

Och i kväll 17 - 20 är det faktiskt vernissage för O S K A R  K O R S Á R, 7 -23 september.

Låtsasbajset då? 

Det enda som fattades när jag var där, var lite leksaker för mindre barn som ju inte brukar vilja sitta stilla i soffan och sippa latte hur länge som helst. I brist på sådana tog Jakob fram några bajskorvar av papier-maché som han hade hittat i rabatten utanför.

- Först hade vi en ganska ilsken skylt om att inte hundägarna skulle rasta sina hundar i rabatten, efersom vi odlar kryddor och örter där, berättar han. 

Och en dag låg papier-machékorvarna där. Någon bortkörd matte eller husse som ville markera lite, kanske.

- Jag tyckte det var ganska roligt, säger Jakob.

 Pumpapaj med egenodlad sallad.

Det här händer den närmaste tiden. 

Mäktig chokladkaka med glass och ätbar blomma. Den mörka chokladsmaken har en fruktig underton som kommer från citron.

 De egna odlingarna bakom huset. Mangold, potatis, kål och morötter. Dessutom har caféet en kolonilott. Så mycket av maten lagas av egenodlade grönsaker. Mer närodlat kan det knappast bli.

Fler som skrivit om Lokalrätten:
http://www.metro.se/stockholm/nu-ska-konsten-blomstra-i-hokarangen/EVHlht%21ziTR1jHSUkRA2/

http://www.stockholmshem.se/Boende/Vara-omraden/Soderort/Hokarangen/Omradesnyheter/Nyheter-Hokarangen/Ett-kulturhus-i-miniatyr/