En liten vacker skräpskog

Det ligger en liten vacker skog mitt i Hökarängen och man kan bara vandra rakt ut i det gröna, lämna de säkra allfartsvägarna och känna sig vild och naturlig. I helgen tog vi oss ut och det finns ingen risk att man går vilse.
Man hinner nämligen inte långt förrän spår efter mänskliga gärningar dyker upp.

Promenadvägarna är aldrig långt bort, inte heller hus och bostadsområden och hela skogen kryllar av kojor i olika stadier av uppbyggnad och förfall. Tyvärr också mängder med skräp.

Å ena sidan härligt att ungarna leker i skogen, bygger kojor och slåss med pinnar. Å andra sidan urtrist, dåligt och dirket skadligt för djur och natur med all denna plast som dräller överallt.

Vad jag inte förstår är hundägarna som plockar upp efter hunden men låter påsen ligga kvar, ofta lite undangömd under en sten. Det finns ju inga krav på att plocka upp efter sin hund ute i skogen. Och det är ju helt värdelöst att göra det och låta påsen ligga kvar.

Undrar vem som känner sig ansvarig för att det städas upp i denna lilla fina skog?
Det visar sig vara stadsdelsförvaltningen. Parkingenjör Jan Ekman förklarar att området städas typ en gång om året med hjälp av skolbarn på skräpdagarna om våren. Men nu är det ju långt tills det blir vår igen.....

Men det fanns inte bara sopor att störa sig på i skogen. Massor av blåbär finns det fortfarande och en hel del svamp.

Som sagt, massor av blåbär! Höstigt kyliga och syrliga. Och så en och annan snygg fuling.

 Men skräpet, skräpet. Parkingenjören bad om ett mejl med en karta över soporna, och det fick han. För som han sa: "Vi har ju en entreprenör som kan åka ut och titta på det. " Får se om det händer nåt också.

Lägg till bildtext

Till och med kantareller hittade vi. Årets sista gula, kanske. Snart väntar trattkantarellerna. 

Så här vackra blommor, Astrar?, fanns det på Martinskolans skolgård. Vår skogsvandring slutade där på lekplatsen.