Just nu är drömmen om Hökarängen rosafärgad och utspelar sig i vår nya lägenhet, där det aldrig blir stökigt, där barnen leker medan eftermiddagssolen lyser in snett genom de blänkande rena fönstren, där alla människor är trevliga och schyssta och grannarna mysiga och snälla. I drömmhökis är det nära till allt och 50-talets charm inpregnerar oss så att vi blir rosiga om kinderna, lugna och harmoniska och bara NJUTER av vardagen, hela tiden.
Men innan detta blir verklighet återstår en månad då barnen och jag fortsätter att åka t-bana över hela stan för att komma till dagis. Lillkillen och jag är på väg till och från dagis sammanlagt fem timmar om dagen.
Man blir trött för mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar