Ibland får jag en intensiv närvarokänsla av att detta nu snart bara är minnen, till exempel när jag står gömd bakom gardinen i sovrummet (kurragömma med E) och tittar ut genom fönstret på lönnarna utanför.
I nästan sju år har vi levt i kronhöjd med dessa vackra träd och följt årstiderna via deras lövverk. Från skiraste ljusgrönt till guld. Och vi har verkligen älskat det!
En sak kommer vi inte kunna säga efter att vi flyttat: "vi förstod aldrig hur fint vi hade det". Det har vi förstått hela tiden men en dag var Ekhagens skönhet inte längre värt besväret.
 |
| Älsklingslönnen utanför köksfönstret är som en kär gammal vän. |
 |
| Kvällsstund har guld i mund. |
 |
| Vidderna och ängarna runt Ekhagen och Lappkärrsberget där det brukar gå luddoxar om somrarna och beta. Längre bort i Stora Skuggan går kungens får. Jag gillar kontrasten gammalt kulturlandskap, Lappis tegel och betong och de stora elledningarna som skär genom idyllen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar